Sitter hos mamma i slottsbron nu och håller vovven sällskap, dom har ju äntligen fått upp ögonen på sjukhuset, så nu är mamma äntligen där och förhoppningsvis får hon hjälp så fort som möjligt :) Men man ska väl inte hoppas för mycket, det har ju trots allt tagit femtio-elva år för dom att ens ta tag i saker och ting! Nu ska det väl ta femtio-elva till :( Eller?! Jag ger inte så mycket för Svenska sjukhus-systemet! Men det kanske märks!

Funderat mycket på vad det är som gör mig osäker på mig själv, och det är det att muren som jag så snyggt byggt upp börjar att rasa i småbitar, och jag som har kämpat så hårt för att behålla den intakt!
Jag vill inte ha den där muren runt mig ju!
Men jag är så glad att det är du som kommer mig inpå livet, och ingen annan! Du får mig att må så otroligt bra, och jag hoppas att jag gör detsamma för dig! Tycker om dig så otroligt mycket! Saknar dig så fort jag inte är med dig!
Du betyder helt enkelt jätte mycket för mig!
Men om jag kunde sluta vara så feg när det gäller känslor!
Vad är jag rädd för egentligen? Du har inte gett mig någon anledning till att vara det! Snarare tvärtom!!
Är så glad att du är min och att jag är din! Vill inte ändra på det heller!!

Ikväll blir det ju Väse, ska bli så skönt att komma från Grums ett tag så det är inte sant!
Nej nu blir det en cigg, och vänta på att Christian har tid och ringa eller messa, stackarn.. men snart är det semester iaf, gôtt det :)

Puss&Kram