Nu är det spring i den där nedrans trappuppgången igen. Man blir så lycklig när man hör att det rycks i porten, (fatta att det är låst om det inte funkar att öppna den efter ett ryck i handtaget) och att det ska springas upp och ner och "pratas" med högre decibell än vad som borde vara lagligt. Fattar inte att det ska vara så svårt att vis respekt mot grannarna. Ska det vara så nedrans svårt att vara tyst iaf i trappuppgången? Jag tycker då inte att det är för mycket begärt.
Det räcker med att vi har sovrummet mot en av partylägenheternas vardagsrums, och det är då ingen lek att försöka sova i takt med skrik och dunkande. Gaah, vill flytta nu! Våran nya granne kommer då inte föra ens hälften av det här väsendet. Ska vara glad om man ser henne någon gång ibland så man vet att hon lever.

Funderar på att äta lite kvällsmat, varm oboy och mackor och sen krypa ner med en bok i sängen :) Mina höfter och rygg mår inte alls bra idag, och jag känner mig (antagligen ser jag ut som en också) anka. Och det är inte alls kul. Får hoppas på att det är lugnt när jag väl släcker lampan sen iaf.
Nu verkar det som att det blev lugnare, får se hur länge det håller i sig.

Godnatt på er!

Saknar älsklingen så himlans mycket, usch vad jobbigt att vara själv. <3