As usual liksom. Jag har Therese här. Det kan inte vara annat än bra det.
Christian kom på en briljant idé. Att Therese kunde hyra ut sin lägenhet till personer som jobbar i Norge, eller liknande, under veckorna och bara är hemma på helger. För hon är ju ändå inte hemma på helgerna. Hon har varit här dom senaste 5.
T kan ju tjäna lite pengar på sin tomma lägenhet om hon skulle vilja.

Nellies humör är så himla bra! Eller inte. Surare unge får man leta efter. Räcker med att titta på henne eller börja säga något (som inte passar fröken) så är vrålandet igång. Hur länge står man ut som förälder? Det blir ju ganska jobbigt i längden med allt gap, skrik och vrål. För att hon inte får som hon vill.
T.ex. så tycker inte jag att man ska stå upp och hoppa i soffan. Säger åt henne gång på gång, lyfter bort henne. sätter mig i vägen. Allt! Och då är tårarna igång tillsammans med en ljuvlig vrålande stämma.
Underbart! Så. Himla. Underbart.
Nej jag är inte trött på att vara mamma. Men tålamodet tryter och det är jobbigt ibland.
Men hey! Jag är bara mänsklig.
Jag älskar vår dotter mer än ord kan beskriva, våga inte tro något annat!

Nu ska jag försöka övertala Therese, som ligger i andra soffan med en dator i knät, att vi ska komma i säng i tid ikväll.

Godnatt på er!