Det kan hända att detta blir ett kryptiskt inlägg idag, men så blir det ibland. Måste få ur mig. Kommer dock inte nämna namn eller så. Men jag får inte personen ifråga att förstå och jag vill få ur mig detta.
Ni som inte orkar med "drama" och krångliga "jag förstår inte ett skit"-inlägg, får självklart hoppa över det här inlägget.

Hur kan det vara så att man tror att folk aldrig ska bete sig eller göra på ett visst sätt.
"Straffa" barnen för att man är sur/förbannad/trött/ledsen/arg på någon? Jag förstår inte.
Om någon har något otalt med mig, så behöver det inte betyda att barnen inte får leka eller kanske ses i lekparken om vi kanske råkar vara där samtidigt. Jag tycker inte barn har något med våra vuxnas tjafs och göra.
Men en del gör dom valen och sen får vi finna oss i det. Men att säga att jag inte har något med valen och göra är, enligt mig, löjligt. Det påverkar ju mitt barn också. Oavsett om dom är små så är dom ju faktiskt kompisar. Nellietycker väldigt, väldigt mycket om det här barnet.
Klart jag reagerar.

Sen säger denna någon att h*n inte behöver ge mig/oss ett svar på varför barnen inte får ses? Det ska bara vara så. Vad är det för argument? Enda som kanske kan kallas svar är att personen inte vill att barnet är i närheten av mig och Christian. Vad har vi ens gjort? 
Om det varit något h*n stört sig på så kunde personen sagt något tidigare till mig. Inte dragit ut på det för att sen bara bryta. Ingen förklaring, ingenting. Varför inte slänga iväg ett sms iallafall, innan det går så här? Om jag har gjort något fel så trodde jag ju att h*n skulle säga det. Men jag är väl lite naiv ändå.
Och att jag pratat runt till andra om personens barn? Om vad exakt?
Finns många frågetecken som jag aldrig kommer få svar på.

Är så förbannat ledsen, mest för barnens skull!
Dom har inget med detta och göra!