Bloggen blir ännu mer lidande än förut. Har varken tid eller lust att uppdatera.
Men ändå så vill jag skriva ner tiden med Wilma för att kunna läsa när hon blir större. Som jag har gjort med Nellies bebis-tid.Får försöka plita ner några inlägg då och då iallafall. Så både jag och ni har att läsa :)

Wilma växer så det knakar. Hon väger nu 4180 och mer hoppas vi på när vi ska väga på fredag igen =) Hon är en väldigt snäll och lugn bebis. Nöjd för det mesta och sover väldigt bra, även på nätterna. Än så länge. Får kanske njuta så länge det varar, för det kan ändras fort.
Enda "problemet" vi har är att hon blir lätt övertrött på kvällarna. Mellan ca 19 och 22, även senare så är hon svårsövd och har väldigt svårt att komma till ro. Hon är fruktansvärt nyfiken också, så det ska kikas på allt. Och det enda som skulle funka är ett kolsvart rum, och hur lätt är det på sommaren?
Ikväll somnade hon dock vid 20-isch och sover än. Det verkar som att hon inte blir övertrött ikväll ;) Kanske var för att jag faktiskt väckte henne lite tidigare än hon brukar vakna på eftermiddagarna. :) Får prova det imorgon med, om det fungerar ikväll =)

Nellie då? Hon finner sig bra i rollen som storasyster, men det är nog inte lätt att dela med sig av uppmärksamheten. Hon är ju van att få all sån. Men hon tycker om Wilma och är väldigt snäll och go mot henne.
Sen får hon sina känslostormar och skriker på mig och Christian. Oftast när vi pratar med henne om något, eller säger ifrån att "så får vi inte göra", så springer hon ifrån oss och skriker "Jaaaag viiiilll iiiintteeeee". Väldigt tråkigt med detta skrikandet och vrålandet.
Sen är hon väldigt känslig till och från och kan bli ledsen innan man ens säger något. Lite lättstött kan man nog beskriva det som.
Försöker få henne och prata istället för att skrika/gråta. Men det går sådär. Men det blir väldigt jobbigt för alla, t.ex. kompisar, oss, släktingar, men framför allt för henne själv. Jag vet inte riktigt hur jag ska hjälpa henne att hantera alla känslorna alla gånger. Fy vad svårt det är att vara förälder ibland!
Vi får försöka ha i åtanke att hon faktiskt inte är 3 år fyllda än. Men det är svårt ibland eftersom hon är så försigkommen. Hon känns så mycket äldre än 3 år ibland.
Stackars liten. Det är inte lätt alla gånger. Vi får ta en dag i taget och hoppas att vi kan rida ut stormarna i lugn och ro :)
Och nej, hon blir inte utan uppmärksamhet. Vi hinner leka, rita, pyssla, gå ut och leka och allt det där i och med att Wilma är en lugn och nöjd bebis. Men har ni tips på hur man kan "hantera" en 3-årings känslostormar, blandat med att hon försöker bli självständig (trots har jag hört att det kallas också ;P), mottages dom tacksamt =)

Är lite lättare nu när jag inte är själv hemma faktiskt. Jag blir inte ensam om "fajterna". Vi är två som kan dela på oss lite. Christian har äntligen kunna ta ut sina 10 pappa-dagar så han är hemma till början av augusti! Det är inte fy skam =)
Frågan är hur trött jag kommer vara på honom innan han börjar jobba igen? ;) Haha. <3

Nu ska jag glo på tv innan sängen! :)