Men det tycker jag att jag har rätt och vara. Jag har fullt upp med det finaste som finns, och ibland har hennes humör inte alltid varit på topp. Ikväll är en sån gång. Hon har varit lite gnällig under eftermiddagen. Men från 19.30 till 21.30 (då somnade hon) har hon gnällt övervägande hela tiden, förutom när vi bytte blöja för då var hon alldeles underbart glad :) <3 Det är lite jobbigt när hon gnäller och man provar allt, byter på henne, mat, tröstar (både med närhet och napp, och bröstet) och inget funkar, inte ens att vara uppe och gå hjälpte ikväll. Man känner sig lite hjälplös när man inte förstår vad som är fel. :-/ Fast man vet att man inte behöver göra det. Man försöker ju så gott man kan, iallafall jag. :)
Har ni några tips på vad man kan göra?
Jag vet att det inte är en dans på rosor att vara förälder, även om det finns några som har det som så, men jag ångrar absolut ingenting. Hennes leende och gurglande ljud gör mig alldeles varm inombords.
Gud vad jag älskar denna lilla människa! <3

Men jag anser mig iallafall ha rätten och säga, jag är trött. Eller?
Nu är det ingen som sagt motsatsen, men jag undrar bara, får man som förälder säga att man är trött och sliten?

På onsdag är det Christian ledig en vecka igen och det ska bli alldeles underbart att ha honom hemma igen. Det blir så tomt utan honom ju. Och det är skönt med lite avlastning också ;) <3

Nej, nu blir det nog snart sängen.
Passar på när Lillrava sover ;)

Godnatt på er!