De två senaste nätterna har inte alls varit roliga. Nellie har vaknat vid ca 2 och inte somnat fören ca 5 igen och sover oroligt när hon väl sover. Hon är väldigt ledsen när det ska nattas och även när hon vaknar på nätterna. Börjar tro att det kan vara separationsfasen som spökar lite. För nu ikväll så testade jag att trösta i hennes säng, våran säng, stå och vagga, låta henne vara, sjunga.. You name it! Men hon ville helt enkelt sitta tätt intill i soffan och bara vara. Närhet! Sen när hon var nog avslappnad så var det bara att lägga henne igen.
Har läst lite om denna "fasen" och det är faktiskt ganska mycket som stämmer.

"Separationsfasen, det absolut jobbigaste språnget under barnets första år. Barnet klänger otroligt mycket, sover dåligt, äter dåligt, kan bli ilsk och gnällig och frustrationen är stor hos både vuxna och barn. Det är nu som det händer mest saker, många barn är otroligt frustrerade precis innan de lär sig krypa och när de bemästrar den konsten kommer nästa sak… mamma/pappa är inte samma individ som barnet! Barnet kan bli oroligt, speciellt vid insomning och under sömnen, och vaknar till flera gånger för att kolla så mamma finns kvar. Vid den här åldern har barnet sin första förälskelse, i mamma och pappa. Att få små kärleksbett, nyp, luggningar är inte ovanligt. Inte heller att få ett barn som verkar sitta fast på en som ett plåster. Ingen annan duger än mamma (och/eller pappa)."

Vi får helt enkelt rida ut stormen och hoppas på att denna fas försvinner fort.
Älskar våran lilla Nellie mest av allt för det! Spelar ingen roll hur hon beter sig så älskar jag henne gränslöst! <3
Men ibland blir det jobbigt, så är det ju bara. Det är ingen dans på rosor att ha barn! ;)

Blir inget mer skrivet ikväll. Får se hur dagen ser ut imorgon!
Godnatt! :)