Du är den som får mig att vilja gå upp på morgonen. Du är den som får mig att le och som får mitt
hjärta att smälta med ditt underbara skratt. Du är den som får mig att skratta åt dina tokigheter och du är den som gör mig hel.

Du är också den som får mig att bli arg och du är den som får mig att tappa tålamodet. Du är den som får mig att ibland vilja använda hörselkåpor och rymma hemifrån. Men hur mycket vi än blir ovänner eller rent av bråkar med varandra, så älskar jag dig så det gör ont. Jag är så stolt över dig och att få vara din mamma. Du betyder allt!

Snart är du också storasyster och jag bara vet att du kommer bli den bästa som finns. Snart är ni två. Två systrar som kan dela allt vad livet kan komma att erbjuda och två systrar som kan dela alla minnen med varandra.
Två systrar att kunna retas, slåss och bråka med varandra. Men också två systrar att älska, skydda och ta hand om varandra.
Jag vet att ni kommer vara dom två bästa systrar som finns och jag kommer älska er oavsett vad som händer!

Vi kommer gå varandra på nerverna, vi kommer bråka och tycka att allt är pest och pina. Men vi kommer också att älska, skratta och vara med varandra. Jag uppskattar varje sekund som jag får ta del av i ditt liv, dina tankar och funderingar och din utveckling. Jag skulle inte byta bort det vi har för något i världen.

Vi är välsignade som har dig, vår trollunge, i vårt liv. Mamma och pappa älskar dig!

Det finns inget starkare kärlek än den till ett barn, och nu har vi snart två.
Vi längtar och kärleken växer sig starkare för var dag. 

Det känns konstigt och läsa om "fröknar" på en förskola (närmar bestämt förskolan Humlan i Botkyrka/fittja) som beter sig på det här viset. Kränker barnen, är hårdhänt, förnedrande och till råga på allt "kommer undan med det" under en längre tid?
Är det inte personalen på förskolan som ska se till att våra barn har det bra medans vi föräldrar jobbar/pluggar eller vad vi nu gör?

Jag kan inte svara för sanningshalten i allt, men vill ändå dela med mig. För något slags belägg för anmälan borde det finnas om övrig personal vet om att det går ut i media och dom tydligen gått med på det, och att det sen finns anmälningar. Ja, jag vet. Man är oskyldig tills motsatsen bevisats.
Men det känns som att det är lite grovt för att bara vara hitte-på.
Om det skulle visa sig att detta är felaktigt, så kommer jag ta bort detta inlägg.

Länk till inlägget här!

Signaturen "Ehhh?" skrev till mitt förra inlägg:

“Vem och vilka får man inte vara trött för? Det är helt naturligt! Och har inget att göra med om man är bra/dålig förälder!!! Vad har du för umgänge om du inte kan få erkänna hur du mår?”

Jag var nog lite otydlig huruvida det gällde mig själv i inlägget eller inte.
Jag har inga problem med att berätta för min omgivning hur jag mår eller känner. Dom flesta vet vad jag tycker och känner. Och ingen av dom rackar ner på mig för det. Jag har dom bästa jag kan få i min närhet.

Det jag menade var att jag läser många bloggar, forumtrådar (oftast anonyma, pga påhopp) och kommentarer lite varstans som säger att det banne mig inte är okej.
"För det borde man ha tänkt på innan man skaffade barn" och dylika kommentarer ser jag mer eller mindre varje dag och jag är trött på det.
Och precis som du skrev det har inget med föräldraskapet i sig att göra. Så länge det inte går ut över barnen, men gör det det så är det en annan situation.
Det var därför jag ställde frågorna, jag vill veta varför en del inte tycker att det är okej. För att jag tycker att det borde vara självklart för alla att vara trötta, vilja ha lite egentid och vara rentav mänskliga bort emellan. Men det kommer alltid finnas moral-mammor/pappor som säger emot. Så är det bara. Dom får tycka vad dom vill så länge jag får tycka som jag vill.

Många vågar inte yppa sina tankar i bloggar, forum och liknande, om hur dom mår som föräldrar, eftersom det alltid finns dom som tycker att man inte ska/inte har rätt att klaga, man skulle tänkt på det innan, och att det är ett heltidsjobb att vara förälder.
Ja det är ett heltidsjobb. Men man är inte mer än människa och borde få tycka att det är jobbigt ibland.

Jag har, som sag,, inte det problemet med mina nära och kära, dom förstår och lyssnar på mig. Och jag är då inte rädd för att skriva/prata om att jag tycker det är jobbigt ibland. För det är det!

Hoppas du fått en tydligare bild på hur jag menar.
Annars är du, "Ehhh?", välkommen med mer frågor/synpunkter! :)
Ni andra får ju såklart ha åsikter ni också ;)

Varje år drabbas cirka 7 000 kvinnor i Sverige av bröstcancer.

Rosa Bandet säljs vid Apoteksgruppens samtliga apotek och under oktober månad skänker Apoteksgruppen dessutom 5 kronor till Bröstcancerfonden från varje rosa produkt som säljs. Detta gäller bland annat hud- och ansiktsprodukter från ACO, ELW och L300.

Min familj är det bästa som hänt mig.
Nellie och Christian är mitt allt.
Är det möjligt att älska så mycket så som jag älskar dom?
Ni är dom som gör mitt liv helt!
Utan er vet jag inte vad jag skulle göra.
Tanken på att vara utan er får mig att gråta.
Vill aldrig förlora er!
Älskar er, nu och för alltid!
<3