Men det måste man väl få vara som småbarns-förälder? Eller? Jag vet att jag är lite smått sliten iallafall. Det gör ont i hjärtat att Nellie är ledsen och grinig och man inte kan hjälpa, för man vet inte vad det är som är fel.

Tänder?
Ont i Magen?
Börjar bli sjuk? 
Trött/övertrött?
Uttråkad?
Utvecklingsprång?

Det finns ju mängder med orsaker som kan vara "problemet".
Man känner sig rentav maktlös vid såna tillfällen när hon gråter och tårarna rinner. Varför är det svårt en del gånger? Önskar att man kunde förstå dem små liven mer än vad man gör. Jag tycker att jag lärt mig väldigt bra vad det är Nellie vill, men ibland är det nollställt. Ingenting fungerar.
Älskar Nellie mer än man kan beskriva med ord och jag vill inte byta bort en endaste dag eller sekund med henne! Hon är mitt allt! Jag vill bara kunna förstå mer än vad jag gör.
Jag vet att det kommer "gå över" och till dess kommer jag ta dagen som den kommer.
Men andra föräldrar känner säkert igen känslan av maktlöshet när barnen är ledsna! Jag kan inte vara ensam?

Eller?