Älskade unge!
Den 1/11-15 blev dagen då Alexander valde att det skulle vara hans dag. Så efterlängtad.
Jag har inte skrivit något under hela graviditeten och inte heller på lång tid innan det. Men nu tänkte jag iallafall dela med mig av dagen då vår son föddes. Det är något jag vill ha kvar och jag har ju skrivit sammanfattade inlägg om våra döttrars förlossningar så jag tänker göra detsamma med Alexanders.
Det började egentligen med en sån där känsla i kroppen dagen innan. Ni vet. Man känner sig lite konstig i kroppen. Men det kopplade jag inte ihop med att förlossningen skulle starta dagen efter. Hade lite småont på kvällen när jag skulle sova, men jag trodde att det bara var onda förvärkar, för det har jag haft en hel del denna gången. "Förvärkarna" gick över och jag kunde somna och sov riktigt gott på natten. Vaknade runt 5-tiden och det gjorde lite ont. Trodde det var för att jag var så fruktansvärt kissnödig så jag trodde det skulle gå över.
Det molade på med lite värk i ryggen och onda sammandragningar. Väldigt oregelbundet men jag började ana att det hade dragit igång samtidigt som jag trodde att han skulle luras och dra ut massor på det. Christian hade sovmorgon så honom ville jag ju inte väcka förrän det blivit riktigt illa. Det hann det inte bli hemma som tur var.
Ringde förlossningen vid 10.40 och berättade om mina onda värkar och berättade även att jag prövat med panodil och det hade inte hjälpt mig ett dugg. Vi bestämde att jag skulle komma in för en kontroll. Dels för att jag var så rädd för att det skulle gå lika fort som med Wilma och sen vill jag nog faktiskt vara på plats för lustgasen ifall det skulle blir jobbigt med värkarna.
Ringde till mamma och berättade att hon skulle få fullt upp för Nellie och Wilma skulle komma inom kort. Hur snälla som helst var dom, inget värre krångel att få på sig kläder och ta med "mormor-väskorna" och bli lämnade där.
Klockan 12 var vi vid förlossningen. 3 cm öppen. Jag trodde nog att vi skulle få åka hem igen och var faktiskt lite nervös för det tills jag fick det där fina armbandet som visar att man är inlagd. Vi fick hjälp av barnmorskan som gjort rutinultraljudet och hon hade en underbar barnmorskestuderande med sig. Kände mig riktigt ompysslad av dom eftersom studenten var in väldigt ofta och kollade av hjärtljud och så. Jag låg med CTG-maskinen kopplad i ca 1,5 timme, tills dom var nöjda med Alexanders hjärtljud, det var lite högt bortemellan.
Jag vet inte riktigt vad klockan var med kanske vid 16-16.30 så var jag öppen 5-6 cm. Efter det så började det göra fruktansvärt ont. Jag stod och vaggade med lustgasen klistrade och lutad över ett sånt där "gå-bord" eller vad det nu heter. Tillslut fick jag lägga mig ner i sängen. Vände mig på sidan mot Christian, min älskade klippa, och klistrade fast lustgasen mot ansiktet. Ville inte, och orkade inte, ta bort den. Det gjorde så ont. Det kändes som det brann ut i höfterna och det fanns inte lugn mellan värkarna för att ta en paus. Det gick i ett!
18.01 gick vattnet. Denna gång behövde jag inte hjälp att ta hål på hinnorna. Det var en märklig känsla när vattnet gick. Jag var inte beredd. Direkt gick det över i ordentliga krystvärkar.
Det krävdes inte lång tid för mig och våran fina pojke.
18.08 är han född!
Fina Alexander! <3
Det här är en hafsig sammanfattning. Det finns så mycket mer som ska stå med men som kommer allt eftersom. Ni får, precis som med flickornas, hålla till godo med det här sålänge. Jag kommer heller inte ihåg allt. Det finns lite luckor. Smärtan och lustgasen har nog filtrerat bort lite, men det kommer kanske igen.
Annars så är Alexander en väldigt lugn och snäll liten grabb. Han äter, sover och är vaken och nöjd däremellan. Så himla snäll! Sover ganska lång pass och äter riktigt bra. Idag var vi till BVC och han hade gått upp lite över 200 gram på en vecka. Godkänt! :)
Nellie och Wilma är så stolta storasystrar och det är underbart vad snälla dom är mot sin lillebror. Dom kivas väldigt mycket sinsemellan och för massa väsen, men dom är fortfarande gudomliga mot Alexander.
Är lyckligt lottad med min lilla, fina familj! Jag känner mig hel.
Nu ska liten matas.
Kanske hörs snart igen. Vem vet?
Bloggen är saknad. Iallafall för mig.
Jag saknar det här. Jag saknar att skriva ner vad dom händer. Tankar och funderingar. Mitt och familjens liv i text.
Det här har ju varit ett bra alternativ när man vill ventilera, även om inte andra förstått allt man skrivit så har det fortfarande betytt massor för mig.
Vem vet, jag kanske kommer tillbaka?
6 månader.
Publicerat 2013-12-19 12:05:00 i
Wilma
Världens bästa Wilma. Idag är hon 6 månader. Hur kunde det gå så fort?
7590g och 67,5 cm kärlek! <3
Wilmas dopdag.
Nu är lilla Wilma döpt och dagen blev så himla bra!
Tack alla som var med och delade dagen med oss och tack för alla fina presenter.
Har tyvärr inte fått in några bilder på dopet ännu, men så fort det kommer så ska ni få en bild eller två :)
Nellie var superduktig och skötte sig jättebra. Hon torkade huvud, tände ljus, hällde upp vatten och berättade vad lillasyster skulle heta. Vår lilla hjälpreda det! Tror hon kände sig nöjd med dagen också. :)
Folk kunde dock äitt lite mer smörgåstårta. Hade ju hur mycket som helst kvar som vi fick ta med hem ;)
Tack än en gång för uppvaktningen av lilla Wilma! :)
Oj, vad dagarna går.
Hade "kalas" för mig i lördags. Hur trevligt som helst och tack för alla fina presenter! :)
Började dagen med skönsång och fina presenter från mina hjärtan! <3
Söndagen var vi på kalas för Neo. Denna gång hos hans pappa. Det var superkul! :) Barnen verkade nöjda med dagen iallafall. :)
Igår var det en slappardag. Vi var väl lite trötta allihopa.
Idag har vi inte gjort mycket heller. Nellie har varit på dagis och efter det kom prästen hit. Vi bestämde psalmer och vem som gör vad på dopet på lördag.
Ja, det slutade väl med att Nellie och prästen skulle fixa det mesta. Haha. Hon skulle banne mig göra allt, vår tokunge! :)
Nu blir det soffan med stora raringen. Flickorna sover sen en stund tillbaka så det är bäst att passa på att slappa.
Kanske ska göra mig lite te? Känns som att jag skulle vara påväg att bli sjuk. Det skulle väl vara just perfect! Lagom till dopet och allt.
Yeey!
Nej, det här är det ni får ikväll. Goder afton!
Vaccination, trötthet och åldersnoja.
Idag var vi till BVC och fick andra vaccinationen på Wilma.
Idag vågade jag vara kvar därinne.
Idag kände jag mig modig. Lite mer modig än förut.
Det här med vaccination och ge mina barn sprutor är något jag tycker är vedervärdugt eftersom jag själv är så fruktansvärt nålrädd. Jag har inte klarat av att vara inne i rummet när flickorna fått vaccinationer. Det har Christian, min klippa, fått tagit hand om. Jag har tagit tröstande efteråt istället. Det har funkat hittills. Men idag så vågade jag mig kvar och Wilma sa inte ett pip första sprutan (hon var fullt upptagen med sockerlösning som hon fick av C), men den andra fick henne att gråta och bli ledsen. Det skar i mig. Men det gick över väldigt fort och sen var det som om inget hade hänt. Vi har nog säkert världens bästa BVC-sköterska också. Det gör väldigt mycket! :)
Wilma har varit lite mer ledsen nu under dagen, iallafall när hon vaknat efter lite vila. Men annars glad och sprallig som alltid. Skönt.
Nu dröjer det iaf till runt året innan det är dax för nästa. Tack och lov.
Bubblan växer som hon "ska" och väger nu 7110 gram och är 64,5 cm lång. En liten tjej tycker jag nog :)
Men hon mår bra och är tillfreds med livet (vad jag kan utläsa iaf) så så duger det fint åt mig :)
Jag måste komma på ett sätt som gör så att jag sover ordentligt på nätterna. Jag är konstant trött och det beror ju på att jag inte sover som jag ska. Fattar inte detta. Wilma, Nellie och Christian sover ju. Varför gör inte jag det? Och lyckas jag sova så vaknar jag titt som tätt. Väldigt tätt. Och det är inte okej. Jag är trött. Kroppen känns ur balans och man funkar inte hur länge som helst utan ordentlig sömn.
Skit också!
Åldersnojan då? Nää, det har jag egentligen inte någon. Man blir ju äldre för var dag och det är liksom livets gång. Men det hade varit fränt om man kunde valt en ålder man trivs med och stanna där. Nu blir jag ju 25 imorgon. Är väl inte hela världen. Men det känns som att det skulle passa bra med 25. Nästa år kommer 26, och sen 27 och sen 28.... ja, ni fattar.
Mjo, lite nojig är jag nog. Men nej, det är jag nog inte länge. Jag ska se det året som ett år till av erfarenhet och för var dag som går blir jag, som sagt, äldre. Men förhoppningsvis klokare också ;)
Nu ska jag hoppas på att jag bli liiiiite tröttare så jag kanske kan sova lite. Wilma och Nellie sover sen ca 20, så lillan vaknar nog snart för mat. Kanske. Jag hinner nog lite sömn om jag somnar nu.
Så godnatt på er! :)
Växtriket.
Nu är det dax att jag uppmärksammar den fina öppna förskolan vi har i Grums. Och en stor eloge till Katarina som jobbar där och gör allt så himla bra. Trivs som tusan där nere och jag hoppas att den får finnas kvar länge. Man känner sig så välkommen när man kommer dit och mina flickor trivs jättebra dom också.
Är så synd att jag inte har tagit kort på hur det ser ut.
Ska försöka göra det nästa gång vi är där :)
Vi var där både igår och idag, fast idag var Nellie på dagis medan Christian var i Hedemora med sin mamma och jag var på babycafé.
Igår ville inte Nellie riktigt gå hem, men det vill hon iofs aldrig när vi är där ;) Kommer bli lite mer rutin på besöken dit när vi flyttat också, och så blir det lättare att vara spontan och gå dit :)
Gud vad jag längtar till flytten nu! Gaah.
Vill ha slutet på januari. Nu. Helst igår.
5 månader!
Wilma, vår bubbla <3
5 månader av kärlek, skratt och massa mys.
Du skiner som en sol var eviga dag och vi älskar dig så mycket.
Varje dag lär du dig massor och vi väntar med spänning på allt som komma skall.
Vår älskade bebis! <3
Kalas :)
Kan inte fatta att vi varit på kalas idag. Eller jo, det fattar jag väl. Det är inte det som är knasigt. Det är det faktum att Lindas charmige Neo fyller 4(!). Ja, det är inte klokt! Vart tog tiden vägen? Det var inte längesen han ploppade ut ju?! <3
Tack så jättemycket för ett mysigt kalas, det var hur roligt som helst, Hoppas Neo blev nöjd med dagen, presenterna och den fina skönsången! Haha. Nellie var jätteglad över att få vara med! :)
Men hör ni, kan vi inte stoppa tiden nu?
Världens bästa!
Vi har väldens bästa faster til våra flickor! Så det så.
Och ni, det är mitt sviskon också. MITT. ;)
<3
Härlig dag.
Idag tillbringade vi förmiddagen hemma hos Jenny på babyträff. Var jättetrevligt och det får vi göra fler gånger.
Tänkte jag skulle försöka mig på att vara "värdinna" för såna träffar när vi flyttat och kommit i ordning.
Tack för idag Jenny, Jennifer, Linda och bebisar :)
Igår bakade jag och Nellie kanelbullar. Blev ganska bra för att vara första gången och hjälp av en trött och grinig 3-åring. Jag var kanske inte helt på topp med humöret och tålamodet jag heller ;) . Lite mer kanel nästa gång bara så blir dom toppen. :)
Nu blir det snart sängen. Har krånglat med Wilma nu på kvällen. Hon har somnat klockrent vid ca 20-21 och i sin säng ett tag, men dom senaste dagarna så har det varit jobbigt att somna och vara sovande. Vet inte vad hon fått för sig. Men nu kämpar vi på för att få kvällarna att fungera. Idag somnade hon ca 21.30, inte så sent kanske men senare än hon brukar. Får se om hon sover ett 6 timmars pass nu då ;)
Märk väl, jag kommer aldrig låta mitt barn somna gråtandes/skrikande. ALDRIG. Jag tror inte alls på dom beryktade metoderna, vi kör vårat eget race och det som funkar för oss. :) Samma som vi gjorde med Nellie och det har funkat jättebra. Hon är 3 år, somnar själv, i egen säng och hon verkar inte ha något emot det. :)
Nellie är ju dock i åldern att böcker ska läsas innan hon somnar och det är supermysigt. :) Men bäst är det när pappa läser, för han behöver inte avbryta för att ta en sur bebis som vill ammas. ;)
Nej om man ska försöka få lite sömn innan W vaknar igen. :)
Godkväll!
Nya tag.
Sitter här i soffan med en sovande bebis bredvid mig och njuter av en kaffekopp. Nellie är på dagis och härjar loss.
Här händer det något varje dag och bloggen blir lidande tidsmässigt.
Blogg-appen funkar inte så himla bra på androidtelefoner så den är inte enkel att göra snabbinlägg med heller.
Flickorna förgyller min vardag och dom växer och utvecklas så det knakar. Nellie är vår tålmodiga och omtänksamma 3-åring, hon lär sig massor hela tiden och just nu är det bokstäver och skriva hon gillar. Hennes temperament har dalat av en smula och vi bråkar inte alls om allt längre.Hon har blivit lugnare, även om hon fortfarande vet vad hon vill. Och att ha blivit storasyster har gått jättebra, hon avgudar Wilma och Wilma avgudar sin storasyster! <3
Wilma har hittat sina fötter och ligger och pratar mest hela dagarna. Sover ganska bra på nätterna gör hon med och det är inte fy skam. Världens gladaste bebis har vi nog. Inte ofta hon är ledsen.
Snart är det dax för 5 månaders sprutor och det ser inte mamman i familjen fram emot, men det får gå ändå.
Jag ska försöka skriva mer framöver om flickornas framsteg.
Tänk att jag har lyckan att vara mamma till dom finaste flickorna i världen! Dom och Christian gör mig hel. Vad vore jag utan mina pusselbitar?
Idag blir det ett besök till Alkemyr/Dalgren efter att jag hämtat Nellie. :) Vill ta tillvara på tiden här i Segmon känner jag. Försöka umgås mer med Åsa och barnen. I januari flyttar ju vi tillbaka till Grums. Känns som att det kan bli svårare att umgås så som vi brukar även om det inte är långt ifrån varandra ändå.
Vi valde att flytta tillbaka till en 3:a i Grums. För även om vi har en stor lägenhet nu, 78 kvm, så är det ett rum för lite och 3:orna i Segmon ligger längre bort och är snudd på dyrare. Vi valde Grums.
Det värsta är att flytta Nellie från en underbar förskola. Hon är anpassningsbar och har inte svårt med nya människor eller att få kompisar, men jag är nojig. Kommer den nya personalen lära känna Nellie lika bra som dom här i Segmon gjort sedan hon var runt året? Jag älskar verkligen Rävlyan och "fröknarna".
Det kommer bli jättebra, bara vi kommer till Grums. Vet ju inte än vilken förskola det blir, men har sätt Backvägen och Mossen som alternativ. Hoppas lite på Mossen för då kan jag ha båda flickorna under samma tak. Det vore inte dumt.
Kan det inte bli januari nu?!
Nu vaknar nog liten snart så jag får sluta skriva.
Nästa inlägg dröjer inte. Hoppas jag ;)
Ja men nu så.. eller nää.
Loggade in här med hur mycket som helst att skriva. Men det bara rann av mig. Noll lust. Yeey.
Gör ett nytt försök vid ett senare tillfälle.
Fullt upp!
Dagarna går undan och det finns alltid att göra. Jag älskar att spendera dagarna med våra fina flickor. Finns inget bättre än dom, även när vi har våra knasdagar. ;) Imorgon blir det öppna förskolan igen, är riktigt mysigt där och Nellie trivs väldans bra :) Annars då? Jo jag drog på mig 2800 i böter igår. Var först riktigt glad när polisen stoppade mig. Yes, jag får visa körkortet! Äntligen!Den lyckokänslan försvann rätt fort när det var för fortkörning. :/ Det blev en dyr läxa! Och herregud vilken ångest. Kunde inte somna förrän vid 03 inatt och så vaknade Wilma vid 5 och Nellie vid 7. Hej trött mamma!Igår var vi även på lille Hugos dop. Tack Camilla&Kent för att vi fick vara med på denna mysiga dag! <3Denna vecka känns det som att det är fullt upp. Men ska försöka komma igång med bloggen igen. Jag saknar att kunna "ventilera" med text. Nu önskar jag er en god natt och så hoppas jag på att ångesten lagt sig lite så jag får sova inatt! Det behövs! Utan sömn fungerar man inge vidare. Så, god natt!
Hur är det möjligt?
Publicerat 2013-08-01 23:13:00 i
Nellie
För 3 år sen så låg du i min/vår famn och var så liten, så ömtålig. Hur kunde det gå så fort?
Du har nu blivit hela 3 år och du är så klok, framåt och världens goaste unge.
Du kan gå mig på nerverna och testa mitt tålamod till max. Du har ett jädra humör, men är samtidigt den mest omtänksamma och snällaste som finns. Testar på allt som kommer i din väg, men samtidigt så försiktig.
Så liten men ändå så stor!
Mamma och Pappa älskar dig!
Älskade Trollungen! <3
Grattis vår älskade Nellie på 3-års dagen! <3