Idag var vi till BVC och fick andra vaccinationen på Wilma. 
Idag vågade jag vara kvar därinne. 
Idag kände jag mig modig. Lite mer modig än förut. 

 

Det här med vaccination och ge mina barn sprutor är något jag tycker är vedervärdugt eftersom jag själv är så fruktansvärt nålrädd. Jag har inte klarat av att vara inne i rummet när flickorna fått vaccinationer. Det har Christian, min klippa, fått tagit hand om. Jag har tagit tröstande efteråt istället. Det har funkat hittills. Men idag så vågade jag mig kvar och Wilma sa inte ett pip första sprutan (hon var fullt upptagen med sockerlösning som hon fick av C), men den andra fick henne att gråta och bli ledsen. Det skar i mig. Men det gick över väldigt fort och sen var det som om inget hade hänt. Vi har nog säkert världens bästa BVC-sköterska också. Det gör väldigt mycket! :) 
Wilma har varit lite mer ledsen nu under dagen, iallafall när hon vaknat efter lite vila. Men annars glad och sprallig som alltid. Skönt. 
Nu dröjer det iaf till runt året innan det är dax för nästa. Tack och lov. 

 

Bubblan växer som hon "ska" och väger nu 7110 gram och är 64,5 cm lång. En liten tjej tycker jag nog :) 
Men hon mår bra och är tillfreds med livet (vad jag kan utläsa iaf) så så duger det fint åt mig :) 

---

Jag måste komma på ett sätt som gör så att jag sover ordentligt på nätterna. Jag är konstant trött och det beror ju på att jag inte sover som jag ska. Fattar inte detta. Wilma, Nellie och Christian sover ju. Varför gör inte jag det? Och lyckas jag sova så vaknar jag titt som tätt. Väldigt tätt. Och det är inte okej. Jag är trött. Kroppen känns ur balans och man funkar inte hur länge som helst utan ordentlig sömn. 
Skit också! 

 

Åldersnojan då? Nää, det har jag egentligen inte någon. Man blir ju äldre för var dag och det är liksom livets gång. Men det hade varit fränt om man kunde valt en ålder man trivs med och stanna där. Nu blir jag ju 25 imorgon. Är väl inte hela världen. Men det känns som att det skulle passa bra med 25. Nästa år kommer 26, och sen 27 och sen 28.... ja, ni fattar. 
Mjo, lite nojig är jag nog. Men nej, det är jag nog inte länge. Jag ska se det året som ett år till av erfarenhet och för var dag som går blir jag, som sagt, äldre. Men förhoppningsvis klokare också ;) 

 

Nu ska jag hoppas på att jag bli liiiiite tröttare så jag kanske kan sova lite. Wilma och Nellie sover sen ca 20, så lillan vaknar nog snart för mat. Kanske. Jag hinner nog lite sömn om jag somnar nu. 

 

Så godnatt på er! :)